Jag hade planerat festen lika bra som när en bibliotekarie sätter in böckerna i hyllan, alltså väldigt exakt. Denna festen kunde verkligen förändra allt, antingen blir jag lika populär precis som Justin Bieber är hos de 12 åriga tjejerna, eller så fortsätter jag att vara lika ensam som ett träd mitt ute på en kal äng. Även om jag inte är mobbad, så är jag lika ensam som en bergsklättrare uppe på mount everst.
Det är konstigt hur sprit kan ha så stor betydelse, att denna äckliga urinliknande vätska kan göra att alla elever på skolan ändrar uppfattning om mig.
I vårt vardagsrum (som föresten är gammalt som gatan) slår den stora moraklockan äntligen 8. Jag knyter på mig mina klackar som är höga som en flaggstång och som jag antagligen kommer att falla som en fura i när jag ska försöka dansa.
Jag hade lärt mig sen avslutningsfesten i 9:an att om man har skrivit att festen började klockan åtta så kommer alla halv nio. Ändå står jag vid hallen redan nu för att verkligen vara beredd om någon skulle komma. Det är tyst som i en kyrka i huset, och jag är lika glad som en lax att äntligen få uppleva en riktig fest.
Tiden går, och utan att jag vet ordet av slår den gamla moraklockan igen vilket betyder att klockan är 9, och jag står fortfarande där ensam som en fågel i bur och jag förstår att så här kommer det fortsätta.
Hur kunde jag ens tro att folk skulle komma? Jag känner mig dum som en gås. Allting blev pannkaka, eller nästan värre än det, det blev omelett.
_________________________________________________________________________________
Plötsligt hördes en smäll och sedan blev det svart som rymden. Snabbt som blixten kollar jag mig om för att se om Anna var kvar. Jag går lika långsamt som min kompis Julia mot stället där jag tidigare sett henne och har handen framför för att säkra mig om att jag inte går in i något. Tyst som en liten mus viskar jag hennes namn, och jag får ett lika tyst svar tillbaka.
-Vad hände? frågar jag henne.
-Jag antar att de stängde varuhuset?
Min mage börjar kurra och jag känner mig hungrig som en björn. Plötsligt kommer jag på att mc Donalds finns i varuhuset och snabbt som en gepard springer vi mot matstället. Inne i restaurangen hör vi prassel, och lika lätt som det är ör mig att fisa öppnar vi dörren och doften av pommes slår mig som ett slag i ansiktet. Där inne möter vi två andra tjejer som var på toaletten när varuhuset stängde.
Vi är fria som sopbubblor i ett varuhus, kan det bli bättre?
Efter att jag hade ätit cirka 5 "mcflurrys" kände jag mig stor som en elefant (dock lika lycklig som en nykär människa som precis fått ett alla ♥-dag kort av sin crush) och väljer att gå mot min favoritavdelning-klädaffärerna. Även om det är svart som natten vet jag exakt var H&M ligger, och jag styr min steg mot affären. Bakom mig hör jag Anna viska något i stil med "Tilda, detta är verkligen inte en smart idé" och jag hör att hon är sur som ett omoget äpple. Jag vänder mig mot henne och svarar "Men vi är liksom inlåsta i ett varuhus, hur många gånger i livet händer det?". Hon är tveksam, och hennes ben ser ut att vara lika tunga som en bil efter att hon proppade i sig x antal cheeseburgare. När vi står framför ingången märker vi att gallret är nerfällt och våra hopp om att komma in i våran favoritbutik är som bortblåst.
Plötsligt kommer jag på att dörren som finns vid toaletterna leder in till affärens omklädningsrum och jag drar med Anna dit. Dörren är som vanligt olåst och Anna lyser upp i ett leende.
"Du är ju klok som en proffesor Tilda" utropar hon och lika glada som laxar springer vi in i affären. Vi börjar roffa åt oss kläder som galningar och efter ungefär en timme går vi ut genom den olåsta dörren. Jag säger till Anna att om det är såhär kul att bli inlåsta i ett varuhus kan jag ha det som ett heltidsjobb, och sen drar vi oss nöjda och belåtna mot utgången.
_________________________________________________________________________________
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar