Berättar om mig själv, Kristina från Duvemåla

Kristina från Duvemåla

Mitt namn är som sagt Kristina. Jag är ingen levande person, utan finns enbart i ett visst antal böcker och en film. Det är därför som jag inte har ett födelsedatum eller någon dödsdag. Jag är känd över hela världen som Kristina från Duvemåla, på grund av musikalen med samma namn som jag har huvudrollen i.

Mannen som skrev om mig från första början heter Vilhelm Moberg. Han är en svensk, mycket känd författare som i sina bästa dagar skrev böcker som, Utvandrarna, Invandrarna, Nybyggarna och Sista brevet till Sverige. Detta är böcker som är kända över hela världen. Serien handlar om människor som på 1800-talet emigrerade till Amerika, bland annat Kristina och Karl-Oscar. 

Kristina från Duvemåla är en musikal baserad på boken Utvandrarna. Kristina är tillsammans med Karl-Oscar. Karl-Oscar är bonde, och när säden får missväxt vill Karl-Oscar emigrera till Amerika för att prova på lyckan på andra sidan Atlanten. Kristina går dock inte med på det, utan vill stanna i Småland. Detta ändras dock när Kristina och Karl-Oscars ena dotter dör, på grund av att hon åt ihjäl sig. Kristina bestämde sig nu på att gå med på att flytta till Amerika.

Jag oroar mig väldigt mycket över olika saker. Jag tror att efter att min dotter Anna dog, är jag rädd för allt som komma skall. Detta märker man tydligt på mig när vi åker båt mot landet på den andra sidan oceanen. Under en natt var det väldigt mycket blåst, så båten gungade en hel del. De flesta passagerarna blev väldigt sjösjuka, inklusive jag själv. Jag trodde dock att det inte var vanlig sjösjuka, utan var nästan 100% säker på att jag skulle dö. En flicka på båten hade tidigare fått en halsböld och dött av det någon vecka senare, så jag var väldigt säker på att jag hade blivit smittat. Men som sagt, det var enbart helt vanlig sjösjuka som gick över efter en dag.
En annan natt började det plötsligt blöda ur min näsa. Ingen var säker på vad som pågick, utan alla fick bara hoppas på att det skulle bli bra. Som förra gången överlevde jag detta också, och kunde stiga i land i Amerika utan blod rinnandes från min näsa.