BOKRECENSION AV "62 DAGAR"
Vi har nu läst ut boken med titeln 62 dagar. Den är skriven av Cilla Naumann, som även har skrivit böcker som Kulor i Hjärtat och Värsta Brorsan.
Boken handlar mestadels om Tom, Toms brorsa Bror, brorsornas föräldrar deras kompis Lassemiss. Tom är själva huvudpersonen, och det är även från hans perspektiv som boken är skriven från. Han är en person som ofta tänker lite för mycket på allt som händer runt om honom.
Boken utspelar sig i Bohuslän, på ett lant ställe. Om man även tänker på hur själva boken är skriven förstår man att det är nutid, och det som händer faktiskt skulle kunna hända idag. Själva språket är väldigt "ungdomligt" om man kan utrycka det så, med en hel del svordomar och andra moderna uttryck.
På själva sättet som Tom tänker, känner även jag igen mig väldigt mycket. Allt det här med att man oroar sig för vad som ska hända, och hur livet kommer bli om några år. Och på det sättet förstår man även att boken är skriven på 2000-talet.
Tom är i denna boken huvudpersonen. Han är en kille, som skulle tolkas som en typisk 15 åring. Sitt liv lever han med sin familj som består av Mamma, Pappa och brorsan. Tom och brorsan står varandra väldigt nära och är i samma umgänge, och gör de mesta bus tillsammans. De är dock inte ensamma, utan har även en hel drös kompisar med namn som Lassemiss och Arvid. Några av dessa kompisarna träffar brorsorna dock enbart på sommarlovet, där alla träffas på ett lantställe med sina familjer.
På Lantstället alltså, ja, det är där allt händer. Precis som alla andra somrar träffas kompisarna där och umgås under lovet. Detta lovet kommer dock inte alls bli som alla andra, och det märker Tom snabbt när de får besök av brorsans kompis Joel. Alla börjar bete sig annorlunda, och det känns helt enkelt inte som vanligt. Joel åker dock hem, men ingenting nytt händer för kompisarna. Vädret är inte det bästa, och lovet känns allmänt dåligt.
Detta ändras dock när kompisgänget bestämmer sig för att dra ut med mopparna, och åka till bappatältet. Tom har ingen aning vad som pågår, men på två sekunder är allting annorlunda, och sommarlovet kommer aldrig bli som vanligt igen.
Denna bok handlar väldigt mycket om döden. Först när de hittar den döda ekorren, sen när branden klassas som en mordbrand och självklart, Lassmiss död. Och jag tror att budskapet faktiskt är att man ska ta vara på det livet man har, och vara tacksam över det man har. Att man alltid ska leva efter mottot "lev varje dag som om det vore din sista". Det betyder att man kanske ska göra saker som man vet att man kommer ångra, eller också passa på att göra saker som man faktiskt vill göra när man har chansen. I detta fallet var det ingen som lärde känna Lassemiss på riktigt, och ingen visste något om honom. Ingen gjorde hellre någon stor insats i att faktiskt lära känna honom, men jag tror att alla ångrade sig när han väl hade dött.
Så om du har en tjej i klassen som du aldrig har pratat med, säg hej. Det kan vara början på en fantastisk vänskap.
Jag tycker att denna boken var okej. Ibland förstod man inte riktigt vad som hände, och man hängde liksom inte med. Jag tycker dock att författaren skriver på ett sätt som får boken att låta väldigt verklig, och det är nog det som gör att jag höjer mitt betyg på den. Så jag ger denna boken 3/5. Dock tror jag att om jag skulle läsa den en gång till skulle jag nog gilla den mer, på grund av att jag troligen skulle hänga med bättre då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar