Om man känner att man har en person som man kan vara sig själv med, och behöver inte låtsas att vara någon annan för att bli omtyckt. När man känner så, så har man nog träffat en riktig kompis. För att vara bästa kompisar behöver man inte träffas varje dag, utan det viktigaste är nog att när man väl träffas så har man riktigt kul och liksom tar vara på stunden.
Om man har en riktigt bra kompis kan man förvänta sig att hon/han alltid kommer att finnas där för dig, i vårt och torrt. Om du har gjort något som du ångrar det mest av allting, ska kompisen finnas där för dig och hjälpa till att ställa det till rätta. Om du är inne i en period där du känner att allt är hopplöst, livet har ingen mening längre så ska din kompis hjälpa dig att komma upp på fötter igen. Personen ska hjälpa dig att hitta livsglädjen igen.
Det som jag tycker är allra viktigast i en kompisrelation är nog tillit. När man litar på en person upp till 110% och vet att hon/han kommer inte att svika en. Jag har själv sådana kompisar, och bara den känslan att veta att det finns personer där ute som kan hjälpa en mitt i natten om det är så, det är den bästa känslan. Eller när man får ett sms på kvällen innan man ska sova där det står typ "tack för att du finns, jag är riktigt glad att jag har dig som vän" kan göra att en dag kan vändas från hemsk till helt perfekt.
Jag väljer Hassan och Amirs relation till denna uppgiften. Dom har en väldigt speciell relation mellan en tjänare och rikemans-son. En sådan relation är det inte många som får ha. Det som är synd är dock att Hassan gör allt för Amir, på grund av att han är hans bästa kompis. Men Amir utnyttjar enbart det, och gör nästan inget tillbaka. Dock ångrar sig Amir när Hassan och hans pappa flyttar. Det är som man säger, "man saknar aldrig det man har förrän det är borta".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar