En intervju med Amir.

Hej Amir! 
Hej!

Hur är det med dig idag?
Jo du, det är toppen!

Okej, nu till frågorna. Hur har du det i USA med Baba nu förtiden?
Jag lever ett bra liv här i USA. Jag ska snart börja på college, har fått en egen bil och min pappa verkar lycklig för min skull. Dock är jag orolig för honom.

Vad är det som gör dig så orolig?
Han har varit så konstig på sistonde. Liksom, han flyttade till USA för min skull, för att jag skulle vara lycklig. Men det känns som att det enda han vill är att flytta tillbaka till Afghanistan. Han hade fler vänner där, ett finare hus, ett bättre liv helt enkelt. Nu bor vi i en liten lägenhet och Baba jobbar på en bensinmack. Det är rätt så stor skillnad.

Jag förstår dig. Men försöker inte du göra något åt så att han får det bättre då?
Jag vet inte, jag har nog inte ens försökt. Jag tror att jag kanske har varit för upptagen med mig själv för att kunna tänka på Baba. Det låter helt hemskt, men jag tror faktiskt att det är så.

Finns det inget du saknar från Afghanistan då? Eller är det mycket bättre här?
Alltså, visst finns det saker som jag saknar. Men jag har bara sprungit iväg från mina problem. Det som hände Hassan har jag bara försökt förtränga, på grund av att jag ångrar det mest av allt i hela världen. Jag trodde att det skulle hjälpa mig att flytta till Amerika, men det gjorde det inte. Egentligen skulle jag bara vilja åka tillbaka i tiden till stunden då jag såg Hassan blev våldtagen.

Vad skulle du göra annorlunda då?
Om jag hade vetat hur jag skulle må efteråt skulle jag försökt stoppa våldtäkten. Jag skulle tänka på allt som Hassan har gjort för mig, och att jag kanske är värd att göra något mot honom. Men nu går det inte att spola tillbaka tiden, så jag antar att jag får ångra detta resten av mitt liv.

Saknar du Hassan?
Det går inte en minut utan att jag tänker på honom. Jag saknar honom mer än något annat.

Tack Amir för pratstunden Amir. Du verkar ha blivit en bra man.
Tack själv.