UTVANDRARNA.
I en liten by i Småland bor det en familj vid namnet Nilsson. Den består av Karl-Oskar, Kristina, deras 3 barn, Karl-Oskars lillebror Robert och Karl-Oskars föräldrar. De bor på en mycket gammal gård som Karl-Oskar har fått ta över efter sin far när Kristina och Karl-Oskar gifte sig. Kristina är en väldigt ung dam, men värnar om sin familj väldigt mycket. Hon är även väldigt troende. Det märker man tydligt då hon till och med säger till sin man, Karl-Oskar, att inte prata illa om gud. På detta sätt märker man även att hon vill sin familj allt gott i världen. Hennes make eller någon av barnen får aldrig säga att gud inte vill familjen väl. Hon är mycket säker på att gud då kommer straffa dom.
Robert, Karl-Oskars bror har det inte enkelt. Han vill inte jobba så mycket som alla andra, så när han hör om landet på andra sidan Oceanen tar det inte lång tid innan han bestämmer sig för att emigrera. Han tror på att han kan finna lyckan där borta, och få ett bättre liv. När han berättar detta för sin bror blir han förvånad. Bröderna har haft samma tankar hela tiden.
Kristina är dock mycket emot att emigrera till Amerika. Hon tror inte på att det kommer att vara så mycket bättre på andra sidan Atlanten, och vill heller inte lämna släkt och vänner i Småland. Men så en dag, så äter en av Kristina och Karl-Oskars barn ihjäl sig. Flickan hade inte fått mycket mat på länge, och när Kristina då gjorde en stor skål med gröt till deras sons dop kunde inte flickan slita sig. Hennes magsäck sprack, och morgonen efter hade gud kommit för att hämta hem barnet. Detta fick Kristina att förstå att när inte ens deras barn klarar sig på grund av för lite mat, så måste man göra något. Hon bestämde sig nu för att flytta till Amerika.
Familjen bor på en mycket gammal gård i Småland, Korpamoen. Enligt mig så är stället en typisk bild över hur det såg ut i Sverige på 1800-talet. Väldigt mycket skog, men också en hel del åkermarker. På varje åker kan man se minst en bonde som jobbar för att få mat till sin familj.
Att utvandra är en bra sak. Speciellt för länder där det t.ex. är krig. Som just nu, då det är inbördeskrig i Syrien. Dubbelt så många invånare i Syrien hade dött om man inte hade kunnat utvandra. Men även efter personliga upplevelser, så är utvandring enbart en bra sak. Jag har fått lära känns så många utländska personer, som har fått mig att se världen från ett annat perspektiv. Jag har t.ex. 2 personer i min klass, Muna och Khadra. De är två av mina närmaste vänner, och de betyder väldigt mycket för mig. De har fått mig att förstå att vi har tur, som bor här. Som har pengar till både mat och vatten, men även pengar så vi kan roa oss och köpa IPhone's och andra dyra saker.
Så en sammanfattning? Det är tur att man kan invandra/utvandra. Enligt mig tror jag att det bara har gjort världen till en bättre plats att leva på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar